Stigen på baksidan/kortsidan av huset som vi alltid använde...tänk att den finns kvar...En gång var jag på väg hem, så bakis så jag blev tvungen att sätta mig ner och vila på stigen, benen darrade och jag kände mig svimfärdig, jag var jätterädd att någon skulle se mig, men jag var tvungen att vila en stund innan jag stapplande kunde fortsätta...jaa herregud...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar